Livets glada.
Denna underbara GHD i barock design fick bli årets present till mig själv. Den gamla började ändå bli lite sliten och jag behövde en liten uppmuntrings present som plåster på såren kände jag. Det vill säga för att jag numera befinner mig mitt i skandinavens vinter period istället för sol och bad nere på de thailändska öarna. Jag fick dumpa flipp floppen och gå in dun jackan istället. Det krävde en del shopping - Merry Christmas Emelie!
Jag är tillbaka i Oslo. Det flyter faktiskt på ganska bra. Jag är redan kär i Johan Fallk filmerna.
Att storhandla utan bil går absolut inte ihop. Matkassarna nådde nästan mark nivå - jag har alltså inte de starkaste arm musklerna. Nej. Men nu - ett väldigt rikt matförråd.
Ikväll blir det några kalla hos våra ny hit flyttade grannar.
,Em
Asien Backpack - 09.
Jag ar hemma. Tillbaka i sveriges kalla och ruggiga vader. Det kanns valdigt uppochned. Resan blev kortare an vad vi planerat pga. sjukdom och en himla otur, rakt igenom. Men trotts det fick vi sju underbara och oslagbara veckor i värmen. En resa jag sent kommer glomma, och jag ar otroligt glad over att vi gjorde den. Kanns lite omtumlande dock att vara hemma igen. Var verkligen inte mentalt forberedd pa att aka hem redan. Vi hade precis kommit till paradis Phi Phi i Thailand, hunnit sola och bada ett par dagar, och tva dygn senare stod vi pa svagertorp hemma i malmo igen. I vara harem byxor och flipp flopps. Mitten av november - nar alla andra omkring oss har stovlar, jeans och dunjacka. Det blev en serios shopping runda igar - en ny vintergarderob och valdigt mycket fattigare, men sa mycket gladare.
Jag har traffat sa mycket harliga manniskor, sett sa mycket fina saker, varit med om fantastiska upplevelser, gjort saker jag aldrig skulle ha gjort. Utmanat mig sjalv och levt! Jag har kort moped (MED vaxlar) langst vagarna i Laos, klappat tigrar, svingat mig ut bland tradtopparna i en lina ute i jungeln, kissat i ett litet hal i marken, sovit innanfor ett myggnat pa ett bambu golv pa en strand utanfor vietnam, atit hund, bowlat barfota, lart mig ata vårrullar, vandrat tuffare an alla gympa lektioner tillsammans, levt i harmoni med ödlor, fatt dengufeber av mygg jävlarna i Laos, glomt hur man skriver med ÄÅÖ, dansat BIRD dansen med galna britter, övat upp min engelska, lärt mig lite Thai ute i vattnet i Patong - och så mycket mer. ABSOLUTLEY AMAZING TRIP!
Tack halvan, marry, M, min bästa - för en awesome resa!
Over and Out,
E
Till min alskade pappa.
Grattis pa fars dag min alskade pappa! Sitter nere i bangkok och tanker lite extra pa dig nu pa fars dag och allt. Saknar dig varje dag! Vart jag an befinner mig och hur langt ifran dig jag an finns! Du ar min manliga forebild, min stora stabila och trygga pappa. Du ar rock, livsnjutare och en humor tablett. Var Svensson- svensson, Al Bundy och min DADDY COOL! Du far mig till att skratta, du bryr dig om mig i alla lagen, du finns dar i varje jobbig situation, lyssnar med stort intresse pa allt jag har att saga och beratta. Tack for att du finns - Jag alskar dig!
"Har skulle suttit en fin bild pa dig, men det funkar inte riktigt som jag vill har nere i Thai"
Alias pa resedagboken som jag finns pa fortillfallet ar: emeliiejonsson.
Over and Out.
E
Destination ASIEN.
Ja, nu sitter jag här i min säng, min ryggsäck står måttligt fullpackad nere vid sängkanten, med mina otroligt snygga sandaler vid sidan om. Allt är fixat och klart (hoppas jag i alla fall). Om fem timmar kommer klockan ringa, då skjutsar mamma och pappa mig in till svågertorp i malmö, där marry kommer vänta. Sen blir det tåg till kastrup, flyg drygt en timme till tyskland, mellanladning. Väntetid på fem timmar, sen raka vägen tio timmar till BANGKOK. Sen är vi där!
Det känns helt sjukt, vi har planerat detta i 1,5 år. Vi satt i marias lägenhet i malmö och pratade om att flytta till Oslo, satte oss sen ner med en gång framför hennes dator och började spåna på vår efterlängtade resa. Oslo blev verklighet och pengarna rullade in, och i ett år har vi nu jobbat och bott sida vid sida med varandra, kollat på travel chanel och planerat. Och imorgon är den dagen här, då det blir verklighet. Marry & Ems goes backpack!
Tack alla mina finaste vänner här hemma för en helt underbart trevlig kväll i lördags, glad för att ni finns. Ni är helt fantastiska, tack för alla fina sms, kommentarer, lyckoönskningar, tal mm. Keep in toutch on mail ;) love you. ses i januari!
Och mamma, för ljuvliga spadagar. Guldkant på tillvaron. Och er båda två (daddy cool) för en mysig visit hemma i flickrummet igen. Tack för god mat, trevligt sällskap, omhändertagande och kärlek. Vet inte vad jag hade gjort utan er!
Och, gustaf för en första klassig middag och klassträff. Hänvisar till maddes blogg. smadeleines.blogg.se för bilder och perfekt beskrivning av kvällen.
My fabulous four - you rock my world. Lycka till i lund, frankrike och oslo!
Till mina fina "arbetskamrater" på Intersport. Ni är underbara! Väskan kommer bli perfekt. Det var min väska helt enkelt.
Lillebror, för att du finns där, roar mig och gör mig stolt. Älskar dig mest.
Och till min älskling, för att du alltid är så underbar på alla sätt och vis! Du är bäst. Älskar dig till asien och tillbaka.....
Nu må jeg sova. Om nio timmar sitter vi på planet. ASIA HERE WE COME!
Haaa deee.
,E
6 dagar kvar.
Bloggandet och allt annat socialt har fått stå i skuggan av mitt ramljus i helgen, som helt och hållet har varit riktat åt min älskling. Vi gick all in på kvalitetstid. Umgicks med våra familjer, luffsade i skogen och grillade, åt en god A9 middag med Lina och Tobias (heineken bomb och vin), åkte tysklandfärjan över med Eva, Torsten och hennes roliga vänner. Gick en runda i stan och lunchade på det nybyggda casablanca, åt frukost hos Katta och lekte med Anton och Ebba. Och bara njöt av varandras sällskap. Men att vinka han och lillebror hejdå när de sen körde hem till Oslo var inte det lättaste. Det var tungt och tårarna rann ett bra tag efteråt. Sista kramen, sista kyssen sista gången jag ser han på nästan fyra kommande månader. Min livskamrat, min fina och bästa på hela jorden. Som alltid är en ängel och stöttar mig i allt jag gör.
"Nu tycker jag att du ska koncentrera dig på din resa älskling. Jag fixar allt det, oroa dig inte. Tänk vilken upplevelse du kommer vara med om, kommer bli jätte kul ju". Och det har han alldeles rätt i.
Igår var jag i malmö och köpte väska, (och mamma bjöd på en jätte god och mysig lunch). Blev en 60 liters + en 5 liters liten ryggsäck som är avtagbar. Tror det blir lagom. Köpte även en lonely planet bok om Asien. Alla säger att de inte klarar sig utan den, så tänkte ge den en chans. Får se vad jag tycker efter resan! Jag köpte även ett par super söta anteckningsböcker i knall rosa, som jag ska skriva dagbok i tänkte jag. Annars är det mesta fixat faktiskt, bara 6 dagar kvar nu - galet galet vad tiden går fort.
Idag ska jag in till Lund (eller lyyyyynd som sandra säger). Vi ska fika. En underbar skåne tjej som jag jobbat med nu i sommar på Jacob Aall. Sen ska jag leta upp min blåklädda skywalker student (madde) och tillbringa kvällen i hennes nya lägenhet med massa kos och godsaker hade jag tänkt.
Ikke tenk på de.
,E
My fabulous four.
En vecka har gått sedan jag kom hem, samtidigt som jag redan fått gjort mycket rusar dagarna bara förbi. Men de har utnyttjas bra. Jag har myst runt här hemma, tagit långa sovmorgnar, inte ställt klockan en enda gång, morgnat mig framför tv:n med amerikanska komedi filmer och talkshows. Gråtit till "Extreme home make over". Bakat bullar och haft kusinträff hos mormor, lagat middag med mamma samtidigt som vi delade på en cider och dansade till gamla godingar. Jag har kollat på fotboll och käkat middag med grabbarna grus, varit och dansat på Uppebar med vänner, ätit svensk Casablanca pizza med tjejerna och haft myskväll med mina nyblivna studenter och brunetter. Jag har ätit frukost med Lina i deras nya jätte jätte fina hus, fikat med madde igen, varit ett par omgångar till uppe hos mina underbara på Intersport. Vandrat i skogen och gått strandpromenader med mamma och njutit av ögonblicket av att vara med henne igen. Våra små, ovärdeliga stunder. Frivilligt arbetslös (som marry och jag väljer att så fint kalla det) - good shit.
Idag fyller baby år (aka. emelie hansen) så igår hade vi reunion hemma hos henne med god mat och trevligheter. Bugg, country dans, kärleks tugg med de vildaste disskutionerna, vin, sång, och en nostalgi tripp tillbaka till gymnasie tiden. Fabulous kväll som vanligt, men hur kan det inte bli det med dessa själv fabulous vänner omkring mig. Starka och klockrena individer som förgyller mitt liv.
Madde har gått all in som student, annika är high on love och flyttar snart till frankrike för ännu ett äventyr, emelie myser runt här hemma innan hon startar en ny karriär och personlig utveckling i Oslo som bartender, jag och marry har lämnat vårt Oslo för denna gång, lullar runt här hemma i vår orutinerade och fria vardag medan vi laddar inför vårt livs äventyr och långresa. Vi är alla på olika plan i våra liv men ändå har vi något speciellt tillsammans, som gör att det alltid känns som igår när vi är samlade allihopa igen. Och den känslan älskar jag. Vänskap.
Home sweet home.
Ja, då var man hemma. Hemma och installerad i sitt flickrum igen. Har rensat garderoben (fyra kassar med kläder, funderar på att anordna loppis), sen var det dags för projektet att flytta in resväskornas innehåll i garderoben - var sak på sin plats. Nu känns det som mitt rum igen. JAG ÄLSKAR MIN GARDEROB. Min stora fina garderob, med spegel, smyckes hängare, strumplåda, underklädeslåda, stor plats till allt. Helt motsattsen till vad jag har hemma i mitt mini rum i Oslo. Nu snackar vi en helt annan översikt. Men nog pratat om kläder. Snart ska jag sätta mig till bords och äta en god traditionell fredagsmiddag med mamma, pappa och lilla mormor. Det ska bli så gott med "inte-restaurangmat". Även om det är fläskfilé, kroketter och grillad majskolv. För det har redan bjudits på hemmalagade köttbullar och hemmalagad potatismos - ljuvligt. Tänk att man kan uppskatta husmanskost så mycket efter ett år av halvfabrikat och snabbmat.
Annars har jag fixat reseförsäkring idag. Varit en runda på stan, hälsat på mina härliga (ex) arbetskamrater på Intersport, fikat med madde och sofia, som är hemma ifrån växjö över helgen. Tränat med mamma och fixat sandaler och ett moneybelt till resan. Ett steg i taget. Snart är vi där. 17 dagar kvar nu. Ahhh. Overkligt. Fast bra. Så bra. Och så efterlängtat.
Även om det är mysigt att vara hemma, så är saknaden efter min älskling väldigt stor. Det känns tomt att inte ha han vid min sida när jag går och lägger mig, att inte se hans fina leende varje dag, höra hans röst. Jag saknar redan att kramas med han i flera minuter, känna hans trygghet kring mig. Men om en vecka kommer han hit till mig.
Nu är middagen serverad, och jag är dö hungrig. Mumma.
Ska kila över till Ida och josse sen, tjejmys. Efterlängtat.
,E
Time goes by so slowly.
Tic tac tic tac . . .
Nu sitter jag på bussen, den nya "bus4you". Grymt mycket bättre än de andra bolagen måste jag erkänna. Men fortfarande så är det en 7 timmars lång resa, och trots otroligt sköna skinnsäten med bättre ben utrymme (passar mina långa spiror) och kaffe/te/varm choklad för 10kr längst bak i bussen - så är det fortfarande en buss. Jag får rastlöshets panik. Varför måste skåne ligga så långt ner, tänk så hade man bott i göteborg, halva resan bortblåst så där bara.
Men nu är det bara 2 timmar och 30 minuter kvar tills jag är framme i malmö. Ljuvligt. Imorgon ska jag plocka majs med Ida och mamma, har blivit lite av en tradition. Men det är också det enda jag har planerat. Vad hände? Har jag lärt mig av mina misstag? Agerat rimligt denna gång kanske. Känns bra. Inget stirr.
Här sitter jag, uttråkad till max.
Man kunde reservera en plats för 30 kr - taget!
,E
Frivilligt arbetslös.
Ja, nu är det dags. Imorgon åker jag hem till sverige och trelle igen. Lämnar norge och Oslo för denna gång. Ska tillbringa 2,5 vecka hemma innan vi drar vidare på vår efterlängtade resa. Träffa vänner, familj, landa lite, få lite egen tid, lulla runt och bara vara ledig, och göra saker jag inte har tid med annars. Jag lämnar ett år med härliga minnen, en oslagbar tid med många underbara människor, och tar steget mot ett nytt äventyr. En helt sorts annan resa än vad jag tidigare gjort. Vi bojkottar charter och goes BACKPACK. Tre månader i sol och värme, utan att jobba. Sweet.
Och på tal om jobb, så jobbade jag min sista dag i söndags. Lite trist på sitt sätt, men i övrigt heelt underbart. Jag ska inte jobba på fyra månader, hur sjukt är inte det? - inte många som har den möjligheten (jo de som pluggar, men jag behöver varken jobba eller plugga). GULD!
Hejdå Jacob Aall (för denna gång?)
Vår underbara skylt, som majoriteten av gästerna inte fattar någonstans!
Lackar vi då?
Då var det dags att bonga in lite....
Underbara 0,6 ölen som är så kul att bära (har dock aldrig tappat en enda) Klapp klapp.
Emelie in buisness, (mamma knäpper).
Vi ses i trelle imorgon.
Hasta Luego.
,E
Update.
Livstecken ifrån the Jonsson sibblings och Oslo. De senaste två dagarna har vi stirrat runt i city och lämnat ut cv efter cv. Robin har presenterat sig på ungefär samma sätt tjugo-tjugofem gånger. Vårt internet har varit nerlagt, så vi har varit avskärmade ifrån omvärlden, tills ikväll. JUBEL! Vi firar med kosekväll. Slog på stort, fryspizza, pepsi, chips och dipp, tända ljus, två utmattade i soffan framför "Polisskolan 6". Jag fick fri ifrån jobb ikväll. Tacka gud för det.
Annars lullar allt på som det ska. På onsdag åker jag hem till trelle igen. Ska bli skönt ändå. Min nya Ipod älskling fungerar som den ska, den dämpar till och med "crazy-opera-guy"'s stämma nere vid bryggan, när jag går förbi. Seriöst, denna killen står på samma ställe, när som på dygnet, veckan, årstid, väderlek - och sjunger sin opera för fulla muggar.
Ja visst ja. Jag blev tagen på trikken häromdagen. Mitt månadskort hade gått ut ett par dagar innan, men jag fattade beslutet i all hast att hoppa på trikken till jobb i alla fall, istället för att vänta på nästa och köpa en biljett. Fel beslut så här i efterhand. Trikken stannar en bit innan hållplatsen, sidan om en buss som är direkt ansluten till trikkens utgångar, med vakter utanför. Man kommer alltså inte av trikken. Mitt hjärta började banka- fuck. Nu är det kört tänkte jag. Men valde att spela på det oskyldiga kortet. Log och lämnade stolt fram mitt månadskort. "ursäkta, men detta har gått ut, det blir 750 kr" VA? oh nooo, shit det har jag inte alls tänkt på, förlåt. dagarna bara rullar förbi. Bla bla bla. Jag tillsammans med många andra tjuvåkare fick skamset gå genom trikken och in i bussen, medan alla passagerare tittade på oss. Pinsamt! Det slutade i alla fall med att hon tog bort mig till en privat del av bussen och sa att hon bestämt sig för att ge mig en ny chans att köpa ett nytt månadskort, sen rev hon min signerade bot och gav tecken till mig att kila därifrån. Jag fick tårar i ögonen och tackade så hemsk mycket, sen sprang jag därifrån. Snabbare än jag någonsin sprungit ifrån en buss.
,E
Nothing compares to you.
Idag har Toni och jag årsdag, firar 5 år tillsammans. Jag femton, han arton, en badboll ute i vattnet, en sensommar dag år 2003 - då mötte jag min drömvinst. älskar älskar älskar dig.
,E
All good things come to an end.
Igår flyttade maria. Min halva som jag bott med i ett år nu. Träffat varje dag. Dansas dub-i-dub med på eftermiddagarna när vi varit ensamma hemma. Ventilerat mig med dygnet runt, i hennes loft, i soffan, på stan, över en fika, över bardisken på DaQota, över telefon. Jag har gjort mina tappra försök att väcka henne på morgnarna genom att dunka "frida- upp och hoppa" på högsta volym. Vi har bakat brända knäck och sminkat oss för fest framför spegeln, medan vi dansat lite till.
Jag glädjs åt hennes framgångar här och för de vänner och liv hon lyckats skapa, den styrka hon lyckats skaffa sig och för den underbara människa hon är, som är uppskattad av många. Maria är en sådan vän som säger till en när man har någonting mellan tänderna. Hon är min halva - som den tvilling syster jag aldrig fick!
Det känns jätte konstigt att hon inte längre kommer bo här. Jag kommer träffa henne hemma-hemma i skåne igen om en och en halv vecka. Sen ska jag tillbringa varje dag med henne i tre kommande månader. Så det är inte det. Det är bara hela grejen att nu splittras alla. Nu upphör vårt lilla kollektiv bit för bit. I ett års tid har vi bott sida vid sida, under samma tak, i tårar - skratt, med glädje, med sorg. Vi har haft våra förfester, fester, utgångar, spelkvällar, myskvällar, filmkvällar, vänner- maraton, ostbricka, söndagswook, middagar, frukostar, fikor, bruncher, våra gräl, bakstunder, promenader, träningspass, efterfester . . . on and on.
Samtidigt har det varit ganska jobbigt och väldigt påfrestande in i mellan - kö till toaletten på morgonen, slut på toalettpapper mitt i en kris situation, bråk om städveckor, vem har inte diskat efter sig?, kan du skruva ner, tyyyst, jag sover osv - men framförallt och övervägande har det varit så jävla kul. Allt var nytt och första omgången i Oslo för (nästan) alla. Vi lyckades skapa oss en bostad. Tillsammans gjorde vi det ganska bra med små medel, och skapade en mysig stämning. Jag kommer aldrig någonsin ångra att jag gjorde detta, att vi gjorde det. Och framför allt att Toni och jag tog det steget tillsammans. För detta blev bättre än jag hoppats. Olaf Ryes familjen, tillsammans med dåvarande toftes gänget, min självklara emelie som fick oss att flytta hit (henne kommer jag evigt vara tacksam), vår hedersgäst "snygge pidde" och arbets- och övriga kamrater. Tack för att ni gjort Oslo vad Oslo är för mig!
Om drygt en vecka åker jag också härifrån, för att bege mig ut på ett nytt äventyr. Men jag kommer tillbaka, och förhoppningsvis min maria också. Då blir det Oslo "round 2", med ett lite förnyat kollektiv som kommer bli bra på sitt sätt. Det är min plan i alla fall, mina planer har en tendens att ändra riktning ibland, men är ganska säker på att hit kommer jag tillbaka. Mitt rum och min älskling finns ju kvar här och väntar på mig.
,E
Rap Das Armas.
Mitt finbesök kom, och har åkt hem igen. Det blev två mysiga dagar. De fick inte sett hälften av allt jag ville visa, men insåg att det hade tagit sin lilla tid, och den hade vi inte. Men det blev mycket trevlig kvalitetstid. Lite city sightseeing, där vi strosade runt på Karl Johan, kollade lite i affärer och vinkade kungliga hälsningar uppe på slottet. Vi lekte turister på Operahuset (som förmodligen har stans fulaste omgivning och utsikt). Vi åt middag på mitt jobb och fick världens godaste shottar av mina gullungar i baren, (alkoholfria). Vi hann bli stamgäster på KaffeB (om jag inte redan var det innan). Killing-pesto, mumma. Vi kollade gamla nostalgibilder och garvade åt bondens youtube klipp. Tog båten ut till en ö och hade picknick på klipporna, vi åt och socialiserade oss en stund, sen somnade vi tills det var dags att ta båten tillbaka och förbereda för fest. Och fest blev det, rosé, vitt, Yatzi och "efterhäng" var väl nyckelorden. Sjukt kul kväll. Min matglada blonda vän shottade såklart ren vodka med killarna och skaffade sig en bra bakfylla lagom till hemfärd. Känns det igen?
"Ursäkta mig, har du sett bilden på mig, joyaan och lellky? Ja, där är den! WOOH!! "
Johan Glans humorn stod på topp i helgen eller?
Tack för en fin helg mina pärlor.
,E
O- So- Lo- vely.
Fick sluta tidigare idag, skönt. Ligger nerbäddad i sängen och knaprar på Bon-Bons och koser meg. Om fyra dagar kommer tjejerna hit och goes Oslo med mig och gänget. La la.
Det regnar ute. För ett par timmar sedan var det strålande sol och sommarvärme, sen vände det tvärt och började tokregna. Vilket oftast brukar innebära att alla gäster rusar in ifrån uteserveringen i full panik och det bli kaos. Så har det varit länge nu. Tröttsamt, och jag får otroligt svåra klädvals problem. Ibland skiner solen och jag åker ner till jobb i kjol och bara ben, när jag går hem regnar det och är nollgradigt. Kan det inte bara vara sommar när det ska vara sommar?
Det blev lite fest i fredags. Marcella hade inflyttningsfest. Jag och marry började här hemma. Pimplade rödvin ur ett gemensamt coca cola glas (efter elva månader med fester har vi nu bara ett vinglas kvar, och det var upptaget). Vi lyssnade på musik, dansade och firade att vi snart ska åka. Bara en och en halv månad kvar nu. Sen drog vi ner till bryggan, tog en drink på lektern innan vi begav oss upp till marcella. Tre timmar sena och med en halv-uppäten inflyttningspresent (en poppcornpåse - jag blev lite hungrig på vägen) kom vi äntligen dit. Över förväntan, riktigt mysigt och hem trevligt trotts duschen i köket. Där kommer man nog hänga en del.
"Jag är så tacksam jag är så glad, för jag har så många fina vänner omkring mig var dag.
Några nära, några på håll - men alla på sitt sätt inom räckhåll".
,E
Ut med det gamla, in med det nya.
Har precis beställt en ny I-pod, den gamla började bli väldigt sliten så nu var det dags att byta ut. Blev en nano modell igen, räcker väldigt väl kom jag fram till efter en instämmande åsikt av Joyaan. Några GB mer, silver istället för svart och med gravyr. Tog en bit ur en av mina favorit låtar, mitt namn kändes lite dumdristigt om man nu får för sig att sälja den en gång i framtiden. Det blev istället "I want you to see, I got music in me". En låt som gör mig glad, får mig att känna mig fri och levande. Och som personligen har många betydelser för mig.
By the way så har vi hittat två trevliga prickar till de lediga rummen. En pratglad skåne tjej, Lina. Och en Emelie. Flyttar in den 1 september, sen är det ett nytt fullt kollektiv som gör Oslo round 2 tillsammans. Minus mig de första månaderna, då lillebror kommer upp och övertar min plats, innan han ska vidare in i lumpen. Där han ska plågas och bli mann, lagom till jag kommer hem brunbränd med ett äventyr rikare i bagaget.
Nu är jag inte längre bitter, allt har äntligen löst sig. Nästan, fortfarande lite detaljer med kontrakt, deposition med mera som ska fixas. Men det är som att läsa engelska A efter avslutad kurs engelska C. (hoppas jag).
Uniting Nations - Music in me
"I'm flying high
Got my feet off the groundGoing to spread my wings
Spread love around
Gonna climb so high
But I'm never coming down
I want you to see
I got music in me"
Spread love around
Gonna climb so high
But I'm never coming down
I want you to see
I got music in me"
,E
Progress.
Okej, nu är läget stabilt igen. Eller stabilare (eller säger man "mer stabilt"). Vi har bestämt oss för att behålla vår lägenhet. Jag, toni och jannie, och istället ta in två nya personer i de lediga rummen. Vi slipper flytten, allt jobbigt med kontrakt och så vidare. Var på en visning som befann sig på total skabb nivå i jämförelse med vår. Inte ens chans att vi sätter oss i något liknande, har allt jobb och dessutom får betala dyrare. No no. Insåg hur perfekt vi har det på olaf ryes. Två minuter till trikken, en minut till parken, alla fik och affärer. 15 min ner till centrum, fräsch och modern, mysig innergård, normal hyra. Nä här stannar vi. Punkt på det. Tänkte köra på en uppfräshning istället. Det som gör mig gladast är att jag får stanna på LOKKE, jubeeel.
Den senaste tiden har jag njutit. Både i min ensamhet och tillsammans med mina nära och kära. Min lediga dag tillbringade jag och min bok på emelies jobb "Café Celsius" över en ljuvlig scampisallat. Det var strålande sol, och jag levde i slowmotion tempo och bara andades in sommar känslan. Träffade toni, pidde och gänget lite senare. Softade och åt persikor i slottsparken. Glass på Karl Johan. Det har även blivit powerwalk, många fikor och filmkvällar. Har burit in kimsans platt tv i vardagsrummet, ätit familje middag (kim och tonis goda wook), och myst med godis och amerikansk college humor. Killarna har haft grabb dag, som slutade med världens fylle tillslag på natten när jag kom hem. Inte något direkt oväntat med tanke på att de tog sin första shott elva på morgonen. Jag och T har gjort stan, lunchat och druckit öl. Jag och marry har tagit våra sista vaccinationer och firade med middag på Jacob. Det har blivit mycket av det goda. Som det ska vara.
Celsius innegård är helt underbar. Där finns en porlande fontän som ger en rogivande effekt. En underbar emelie som passar upp en (ger oändlig påfyll av bröd, jobbar och är flink). En mysig historisk atmosfär och ettt lugn som är perfekt för läsning. Där kommer jag spendera mer tid. Helt klart.
,E
Det blir trippel lycka v. 34.
Seriöst, jag tror jag har köpt upp hela Oslos förråd av "freia daim" choklad den senaste tiden. "Hey I'm Emelie and I'm addicted to chocolate". (förresten så låter Oslos väldigt fult). Eller så är det ett sätt att dämpa min orolighet kring allt, i en kombination med shopping. Där all min dricks, de senaste två dagarna, gått åt. Nä, helt stabilt är det inte för tillfället. Det kan jag inte påstå. Lyckades dessutom få målarfärg över mina nya byxor idag också. Höjden av otur eller? De hade ingen skylt där de varnade om "nymålat", så jag blev arg. Gick in och klagade. Vilket resulterade i att jag fick pengar, som ersättning för jeansen. Som i sin tur resulterade i att jag handlade smink för dem istället. (Varning! Make up store är en farlig plats). Så nu sitter jag här med lite nya fina smink grejor, inga byxor, men en ny underbar tunnika, och väldigt fattig.
Jag har roffat åt mig marcellas garderob som hon inte ville ha med sig. Hon tog vår lampa med sig så då knyckte jag den i sin tur. Second hand is god shit. Någons skräp, någon annans lycka. Eller något sådant? Har fått ett helt annat rum känns det som. Älskar att möblera om.
Ja, lite upp och ner är det allt, bokstavligen talat. Här ligger flyttkartonger lite här och var, hänger fullt med tvätt, råder oroligheter och det regnar. Ena stunden skrattar jag och flummar tillsammans med mina fina roomies, andra så faller jag i hysterisk gråt över allt. Jag vill ha allt fixat nu, gillar inte alls det här läget. Jag funkar inte så, nu kan inte ens mina strukturerade post it lappar hjälpa mig. Men lycka är att joyan fick ledigt. Så vecka 34 kommer alltså både Ida, Lellky och Joyaan hit. Jag längtar.
Jag har roffat åt mig marcellas garderob som hon inte ville ha med sig. Hon tog vår lampa med sig så då knyckte jag den i sin tur. Second hand is god shit. Någons skräp, någon annans lycka. Eller något sådant? Har fått ett helt annat rum känns det som. Älskar att möblera om.
Ja, lite upp och ner är det allt, bokstavligen talat. Här ligger flyttkartonger lite här och var, hänger fullt med tvätt, råder oroligheter och det regnar. Ena stunden skrattar jag och flummar tillsammans med mina fina roomies, andra så faller jag i hysterisk gråt över allt. Jag vill ha allt fixat nu, gillar inte alls det här läget. Jag funkar inte så, nu kan inte ens mina strukturerade post it lappar hjälpa mig. Men lycka är att joyan fick ledigt. Så vecka 34 kommer alltså både Ida, Lellky och Joyaan hit. Jag längtar.
What to do? Where to go?
ps. gällande chokladen, så var det bara en dålig ursäkt. vem lurar jag? jag har tryckt i mig choklad i alla tider. choklad är passion och jag älskar det.
,E
Vinden vände.
Okej. Samma kväll som jag utformade mitt bittra lilla inlägg skriver en av mina pinglor där hemma till mig över msn. Den andra emelie i mitt liv, närmare bestämt Lellky. Visade sig att hon också var sugen på att komma upp hit och hälsa på mig. Jag sken upp som en sol då vi bestämde att hon skulle hänga på Ida hit nu i augusti. Ett par timmar senare hade jag både hon och Ida på webb cam. De bokade flyg hit fredagen den 21 augusti, och jag blev helt plötsligt världens gladaste. Vi pratade en massa och larvade oss innan vi sa hejdå. Bitterheten var nästan som bortblåst. Nu blev det dubbel lycka helt plötsligt. Kanske trippel (?)
Ett par saker har ordnat upp sig. Men det visade sig att vi inte fick lägenheten vi trodde var ett ganska säkert kort, efter allt. Så nu är vi lite hemlösa om vi inte hittar en ny plats att bo på om fyra veckor. Jag letar febrilt på finn.no nu. Hoppas hoppas. Ska ringa på ett par schyssta jag hittat här på lokke nu, ni får hålla tummarna.
Igår var det marcellas officiellt sista dag som inneboende med oss. Idag flyttar hon till ett eget ställe längre ner mot stan. Både jag, jannie, marca och maria var lediga igår. Lunchade, bakade kladdkake muffins, softa i soffan i timmar, kolla film, lägenheter, roliga klipp på youtube och bara hängde. Till kvällsmat blev det bakpotatis. Men efter en hallvtimme i ugnen insåg vi att det skulle ta betydligt länge tid (stenhårda). Klockan var då redan tio på kvällen. Ändrade planer. En promenad upp till mc-donalds.
Vi har fyra minuter till donken. Ett under att jag inte är där mer.
"Sluuut på kontot"
Sen blev det "FIKA I PARKEN" (vi hade kollat på hipp hipp - hejarklacken alldeles för många gånger). Så där satt vi kl. 23.00 en söndag kväll i parken i mjukiskläder. Käkade pommes på en filt under ett träd. Det var helt stilla och tyst och regnade lite smått. Sen blev det läggdags, "oooohh STÄDA"
,E
I don't feel like dancing.
Jag är bitter rakt igenom. Måste spy av mig. Det får bli här, då varken maria (mitt trogna bollplank) eller emelie finns vid min sida. Men det är väl det bloggen delvis är till för, för att just ventilera sig. So here it comes. Läs, eller klicka ner.
Jag är bitter på att folk inte kan kontrollera sina ungar bättre, låter dem göra vad fan de vill och var de vill. Skitungar.
Jag är bitter på att folk inte sköter sina städveckor och uppskattar allt extra arbeta man gör i deras ställe, för alla.
Jag är bitter för att vi fått vår lägenhet uthyrd men att vi själva inte har någonstans att bo om mindre än en månad. (Tabbe)
Jag är bitter för att vissa människor inte kan uppföra sig och kan gå på restaurang som civiliserat folk. Skäms.
Jag är bitter för att jag kanske ska flytta ifrån mitt underbara grunerlokke.
Jag är bitter för att folk har svårt att svälja sin stolthet och inte kan be om ursäkt.
Jag är bitter för att jag inte kan släppa oron av att drabbas av fågelinfluensan, och att jag går miste om vaccination mot den, precis innan jag ska ge mig ut i Asien så länge.
Slutligen så är jag bitter på att folk är bittra hela tiden.
Arrrgh.
Toni och Jonas sitter och festar i vardagsrummet. Jag har stängt in mig på rummet. Här måste städas, "här ser ut som ett hoorhus" som Aurel skulle ha sagt. Det är jag också bitter för. För tillfället får jag lite panik i vårt trånga lilla rum, får inte plats med mina grejor. Allt ligger i en röra. Jag behöver mer "jag". Jag känner inte alls för att festa nu. Jo, kanske för att T är så söt mot mig med sina röda kinder. Men ska nog sitta här ett tag först. Lyssna lite på "sister hazel" och lugna mina nerver. Oh eller "the frey". Eller Tracy.
Så.
,E
Enough is enough.
Måste bara berätta om mitt frispel häromdagen. Kommer hem ifrån jobb, har jobbat stängning och tagit ett par öl efter jobb. Är väll hemma runt 4.00 tiden på morgonen. Ser ett avsnitt av "sex and the city" innan jag somnar. Vaknar av en tjej som står och skriker stämbanden av sig på historiens mest arga sätt (förmodligen i mobiltelefon, för jag hörde inget mot tugg ifrån någon), precis nedanför mitt fönster. Det var inte ens öppet, men hon hördes in i mina djupaste drömmar.
Jag klickade. Blev fullkomligt galen. Flög upp ur sängen, öppnade fönstret och skrek det högsta jag kunde "SHUT THE FUCK UP, I'M TRYING TO FUCKING SLEEP HERE, YOUR FUCKING IDIOOOOT" (orkade inte chansa på vilket språk hon talade, det framkom nämligen inte i hennes extremt upprörda- fylle- utskällnings- samtal. så jag körde på det internationella säkerhetskortet).
Kan ni tänka er mig hängandes ut genom fönstret tjugo i sex på morgonen, det var ljust ute och hela grunerlokke måste ha hört mig. Jag var så arg. I samma veva kom där förbi en kille som gick nere i parken, och kollade upp mot mitt håll. Han mötte min blick. Jag panik dök ner i sängen. Låg där ett tag för att försäkra mig på att han hade gått därifrån, innan jag skamsen tittade upp igen, stängde fönstret och kröp ner arg som ett bi. Det var inte lätt att somna om.
Jag klickade. Blev fullkomligt galen. Flög upp ur sängen, öppnade fönstret och skrek det högsta jag kunde "SHUT THE FUCK UP, I'M TRYING TO FUCKING SLEEP HERE, YOUR FUCKING IDIOOOOT" (orkade inte chansa på vilket språk hon talade, det framkom nämligen inte i hennes extremt upprörda- fylle- utskällnings- samtal. så jag körde på det internationella säkerhetskortet).
Kan ni tänka er mig hängandes ut genom fönstret tjugo i sex på morgonen, det var ljust ute och hela grunerlokke måste ha hört mig. Jag var så arg. I samma veva kom där förbi en kille som gick nere i parken, och kollade upp mot mitt håll. Han mötte min blick. Jag panik dök ner i sängen. Låg där ett tag för att försäkra mig på att han hade gått därifrån, innan jag skamsen tittade upp igen, stängde fönstret och kröp ner arg som ett bi. Det var inte lätt att somna om.
Nätterna här på Olaf ryes är inte alltid så stillsamma och rogivande vill jag lova. And sometimes enough is enough.
,E
,E
