All good things come to an end.
Igår flyttade maria. Min halva som jag bott med i ett år nu. Träffat varje dag. Dansas dub-i-dub med på eftermiddagarna när vi varit ensamma hemma. Ventilerat mig med dygnet runt, i hennes loft, i soffan, på stan, över en fika, över bardisken på DaQota, över telefon. Jag har gjort mina tappra försök att väcka henne på morgnarna genom att dunka "frida- upp och hoppa" på högsta volym. Vi har bakat brända knäck och sminkat oss för fest framför spegeln, medan vi dansat lite till.
Jag glädjs åt hennes framgångar här och för de vänner och liv hon lyckats skapa, den styrka hon lyckats skaffa sig och för den underbara människa hon är, som är uppskattad av många. Maria är en sådan vän som säger till en när man har någonting mellan tänderna. Hon är min halva - som den tvilling syster jag aldrig fick!
Det känns jätte konstigt att hon inte längre kommer bo här. Jag kommer träffa henne hemma-hemma i skåne igen om en och en halv vecka. Sen ska jag tillbringa varje dag med henne i tre kommande månader. Så det är inte det. Det är bara hela grejen att nu splittras alla. Nu upphör vårt lilla kollektiv bit för bit. I ett års tid har vi bott sida vid sida, under samma tak, i tårar - skratt, med glädje, med sorg. Vi har haft våra förfester, fester, utgångar, spelkvällar, myskvällar, filmkvällar, vänner- maraton, ostbricka, söndagswook, middagar, frukostar, fikor, bruncher, våra gräl, bakstunder, promenader, träningspass, efterfester . . . on and on.
Samtidigt har det varit ganska jobbigt och väldigt påfrestande in i mellan - kö till toaletten på morgonen, slut på toalettpapper mitt i en kris situation, bråk om städveckor, vem har inte diskat efter sig?, kan du skruva ner, tyyyst, jag sover osv - men framförallt och övervägande har det varit så jävla kul. Allt var nytt och första omgången i Oslo för (nästan) alla. Vi lyckades skapa oss en bostad. Tillsammans gjorde vi det ganska bra med små medel, och skapade en mysig stämning. Jag kommer aldrig någonsin ångra att jag gjorde detta, att vi gjorde det. Och framför allt att Toni och jag tog det steget tillsammans. För detta blev bättre än jag hoppats. Olaf Ryes familjen, tillsammans med dåvarande toftes gänget, min självklara emelie som fick oss att flytta hit (henne kommer jag evigt vara tacksam), vår hedersgäst "snygge pidde" och arbets- och övriga kamrater. Tack för att ni gjort Oslo vad Oslo är för mig!
Om drygt en vecka åker jag också härifrån, för att bege mig ut på ett nytt äventyr. Men jag kommer tillbaka, och förhoppningsvis min maria också. Då blir det Oslo "round 2", med ett lite förnyat kollektiv som kommer bli bra på sitt sätt. Det är min plan i alla fall, mina planer har en tendens att ändra riktning ibland, men är ganska säker på att hit kommer jag tillbaka. Mitt rum och min älskling finns ju kvar här och väntar på mig.
,E
Kommentarer
Postat av: M
jag vet hur det känns. Oslo in our hearts! älskar den bilden på dig och Marita - skitsöt!
Postat av: Mamma
Så fina ni är, definitivt vänner för livet. Du är välkommen som "tvilling" i the Jonsson family.
Postat av: Halvan
Nu sprutar tårarna... Fan Emelie jag trivs inte här! Oslo var mitt liv, det är mitt liv du är mitt liv och här har jag x, ensamhet, och en ort utan någon möjlighet till socialt liv... This is killing me (spec A) vvi kan inte vara på samma ställe, det gör ont! Längtar efter dig mer än någonsin! Usch vad jag gråter haha min älskade! Som den tvillingsystern jag aldrig fick<3
Postat av: Till mamma jonsson!
Tack! Jag känner mig välkommen! Nu får Pappa jonsson 3 tjejer i familjen som pratar mer än några andra! Jag gillar det!
Postat av: xayal
du påminner mig så mycket om någon....
Trackback
