Australien - westcoast.


Ja, så där stod vi. Aningen förtvivlade över situationen. Tills Phil dök upp som en räddande ängel. En väldigt trevlig ung man som bodde i ett jättegulligt hus, ganska så lokalt. Han erbjöd oss sovplatser. Våra varningsklockor började ringa - är det just sådana här situationer våra föräldrar varnat oss för?

Grejen var att han stod med sin mamma och syster, som hade kommit för att hämta upp honom på flygplatsen. De verkade vara som vilken "normal" familj som helst. Vi var skit trötta och tanken på att spendera ytterligare en natt på en kall flygplats var utesluten. Magkänslan kändes bra så vi hängde faktiskt på!

Det blev fyra fina dagar i Perth och i huset. Det var Phils sista semesterdagar så han var ledig med oss. Han körde bil längst motervägen med oss, drog med oss till stranden dar vi solade och badade tacksamt, vi fick tvatta och han fixade australienska telefonkort till oss. Jag och M fixade världens BBQ som tack, där vi bland annat grillade "Känguru" (smakade lent och faktiskt ganska gott). Vi hade en himla tur, och tackade for gastvanligheten - men lovade varandra att aldrig spela så igen!

Sen var det dags for oss att hoppa pa bussen och fa uppleva Vastkusten. Det blev tio fantastiska, men intensiva dagar. Bob, vår guid, lyckades vanda min och Marias dygnsrythm fullstandigt. Hor och hapna, men vi gick upp halv sju varje morgon och somnade strax fore nio varje kvall. Vi åt på fasta tider och vandrade en javla massa. Det var grymt varmt och vi svettade nog ut varenda slaggprodukt i kroppen, drack litervis med vatten, åt mycket sallad och anvande inget smink - rena rama HALSORESAN med andra ord.

Vi spenderade fyra dagar i Australiens såkallade "Outback". Verkligen ute i ingenstans! Vi sov i stora talt, utan varken flakt eller AC. Det var 46 grader varmt och dog lite. Vi lag som doda hundar pa rygg i vara sangar och stirrade upp i taket. Svetten bokstavligen bara rann! Och det fanns inget du kunde gora åt saken. På dagarna var vi ute och trekkade, upp och ner før berg och dalar. Solen gassade och flugorna surrade runt dig konstant. De satt pa lapparna, pa ogonen, i oron ovh nasa - all over you. De var sa fruktansvart irriterande, och jag ville bara doda dem små javlarna. (Om jag nagon gang skulle fa chansen att utrota en djurart sa skulle jag valja flugorna har i Australien. Eller flugor overhuvdtaget). Fy fan for ett storigt djur.

M och jag drabbades ocksa av ett sakallat "nervous break down" under sista dagen, mitt ute på vandringen. Vi var langst bak av alla andra. Satte oss for att vila pa en stor sten av ren utmattning. Sen satt vi dar i en kvart och bara skratt/grat helt hysteriskt. Vi visste inte vart vi skulle ta vagen. Det var sa fruktansvart javla varmt, och du var helt genomblot av svett. Flugorna vagrade ge sig, och benen borjade ge vika undan stegen (och da hade vi mer an halften av strackan kvar). Vattnet var nastan i ett kokande tillstand och vi var grymt kissignodiga. Vi satt och skrattade åt ironin med hela den har trekking biten. Vi som lovade oss sjalva att ALDRIG utsatta oss for det igen efter vad vi gick igenom i Norra Thailand.

Hur fan lyckades vi satta oss i samma situaton igen, och dessutom toppa det? Hur ar det mojligt att vi inte fick reda pa att turen inneholl trekking? Huuuuur?

Trots allt det jobbiga, var det helt klart vart det. Vi har upplevt fantastisk natur. Fått svalkat oss i naturliga badkallor langst inne i jungeln, dar det hangde fladdermoss uppe i traden och rann vattenfall langst sidorna. Vi har atit middag under klar stjarnhimmel i en tyst och fridfull bush miljo. Då det enda du hor ar syrsorna som låter i buskarna. Vi har sett magnifika solnedgangar, bott pa en bondgard som hade katter, kor och lagereld i en skon kombination med palmer och en pool. Haft manga fina kvallar med kortspel och gemenskap utan tillgang till telefon eller internet for den delen. Sett vilda delfiner blivit matade langst strandkanten. Varit pa en strand som bestar av bara snackskal. Akt "pulka" på sanddyner och sett sa manga vackra platser.

Jag hade dock min vanliga tur, eller ska jag saga otur, med mig aven har. Jag hittade "THE bikini" och var skit nojd over mitt catch. Sista kvallen hangde jag ut den pa tork, och gick och la mig. Dagen efter var den borta. Formodligen stulen av gruvarbetarna som bodde pa samma stalle. (Gruvarbetarna ar medelålders man som ar skaggiga och saknar tander. De ar fula och smutsiga och har inte sett tjejer pa helt for lange. Uppfor sig snuskigt, beter sig illa och ar skit fulla hela tiden). Jag vill inte veta vad de gjort med den. Bara tanken acklar mig! Och jag ar skit forbannad! Orka ta nagons badklader!

Dessutom samma kvall nar jag ska somna, hor jag konstiga sma ljud i huvudhojd med min sang. Da sitter det givetvis en liten odla pa insidan om fonstret. Det blev panik, och jag involverade typ hela korridoren av folk, som gjorde vad de kunde for att fanga den. (Utan vidare framgang. Vi blev istallet av med den - vilket egentligen ar annu varre). Det var morkt, jag var trott och bitter. Jag var med andra ord inte alls upplagd for risken att en odla skulle klattra runt i min sang just då! Jag brast ut i grat ute pa en bank, och var råbitter over allt innan jag lyckades samla mig. Att resa ar inte bara en dans på rosor!

Vi avslutade vastkusten med fyra avkopplande dagar i "Broome" dar bodde vi på hostel. Vi hade aircon, flakt, rena och skona sangar och varm, fast flaktande temperatur. Vi gjorde inte mycket vettigt dar. Jobbade på brannan lite mjukt och korde starkt poolhang om dagarna. På kvallarna lagade vi mat, korde "Skippo" i vanlig ordning och laste bok. Riktigt skont! En kvall akte vi ner till stranden och red pa kameler och tittade på solnedgangen.

Vi sjong pa min lilla sang som jag i brist pa annat hopp komponerade ihop under vandringen uppfor en backe. "Santa can you hear me? I have been so good this year, and all I want for Christmas - is an AIRCONROOM up in BROOME". Och det fick vi ju faktiskt lyckligtvis!

Australien so far: Kan vi konstatera att folk går och handlar barfota i shoppingcentrum, ar valdigt trevliga och avslappnade, de har vita pappigojor i traden istallet for trotta skator. Du kan kopa med dig din egen alkohol och tag med till en restaurang om de inte har serveringstillstand. De sager alltid tack och hejda till sin busschauffor. Och det lever verkligen upp till sitt rykte om ett underbart land!

























Fler bilder hittar ni pa: http://www.facebook.com/emeliealexandra?sk=photos


, Em

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0