Jag blir trött.
Men är det möjligt?
Åker hem efter en jätte trevlig öppning på Hjort igår, med plock mat, öl och trevligt sällskap. Drar inom en matbutik, handlar jordgubbar och en fantastiskt god kaka. Hoppar på trikken hem. Kliver av på mitt stopp, går upp från alla tunga trappsteg till tredje våningen och pustar ut i hallen. Hemma! Byter om till min velour dress, koser ner i soffan och tänker lite big-brother time och smarriga jordgubbar liksom. MEN VAR FAN ÄR PÅSEN?
Nä, då har jag glömt den på trikk fan. Givetvis.
Kilar ner till "Deli de luca" - jävligt bitter. Påvägen dit håller jag på att gå in en man precis runt hörnan, som sitter och spyr på en bänk för att han är för full, klockan nio en torsdag - men hallå liksom? Köper en trött sushi. Kommer hem, då är den typ gammal. Ny plan - poppa popcorn. Nä, då är mina popcorn kärnor slut. Amen suck.
Jag blir trött.
"Hjort Mat och Bar"
, Em
Jag har blivit med nano, igen.
Jävlar vad bra. Min dator har återupplivats ifrån det döda. En liten titt ifrån en trevlig man på "Expert" och en ny sladd, för ett par hundra lappar, senare och den lever. Jag har också uppgraderat min spotify (så att jag kan lyssna mer än fem gånger på en låt - så jävla knäppt). Och min fina I-pod nano har äntligen kommit med sin gravyr "Everything's Magic", som är en av mina stora favorit låtar med "Angels and Airwaves". (Lyssnar jag på den mår jag alltid bra. Åtminstone i 3,51 minuter). Har spenderat hela min dag med att synkronisera all fantastiskk musik. Nu är jag snart människa igen. Boom.
Den ska följa med mig vart jag än går. Workout på gymmet. Powerwalks i parken. Påväg till och från jobb. På alla mina dryga bussresor hem till skåne. På mitt äventyr i vinter. Och när jag hoppar runt här hemma och dansar, medan jag utför mina hemmasysslor som tvätt, städning och disk.
ALLT blir så mycket lättare och roligare med musik. Det var på tiden jag kirrade en ny liten nano vän efter jag mystiskt tappade bort min förra.
Nu ska jag och svampe snart kila bort mot grunerlokke och elvenbredden nere vid ån. Emelies restaurang har smyg premiär öppning där ikväll med mat och trevligheter. Passar bra för jag är ledig idag, och helt plötsligt var middags frågan besvarad! Kos.
Street art. Oslo, tullinlokke.
, Em
"Mitt i mellan Emelie"
Men hallå vad längesedan jag uppdaterade här sist. Jävlar vad dåligt! Tänker mest på min trogna läsare. My one and only baby brother, Robin. Som inte får reda på så mycket annars. Men det har hänt så mycket på senaste. Hinner knappt med i svängarna själv.
Mamma, kära mamma, har i alla fall varit här över helgen. Vi hade mor och dotter kvalitetstid med mycket trevliga stunder. Middagar, utflykter, grillning i parken, öl, irländsk musik och mer mer mer.
Idag började jag dagen nere på bryggan med mamma. Satte oss på en bänk i solen och njöt sista stunden med frozen yogurt och blickade ut över fjorden och vattnet. Sen vinkade jag av henne på terminalen. Sorgligt. Sätter mig på centralen och inväntar trikken, då är det någon jävla indian som lirar "Chiquitita, tell me what's wrong" med Abba på flöjt. Lite sådär "strö salt i såren" stämning. Då brister det. Börjar gråta under mina solglasögon.
Sen har jag världens mysigaste dag i solen på "Jacob Aall"s uteservering, i sofforna med mina vänner. Drar en god lunch, koser dessert, jobbar på brännan, dricker två latte och bara njuter. LIVET LEKER liksom. Sen blir det trist stämning helt plötsligt och det brister igen, där under mina solglasögon. Då lämnar vi bryggan. Och nu ligger jag nerbäddad under mitt täcke och lyssnar på "Regina Spektor" och ser ingen mening med livet riktigt (med en nypa salt). Är fett kluven med mycket i mitt liv just nu. Så det är synd om mig själv, på ett ironiskt sätt.
"Mitt i mellan Emelie" - tjena!
Vigelandsparken, Oslo.
, Em.
