, Em

Okej, så här var det.

Ett av mina sista pass på Jacob innan jag slutade. Jag jobbade hela kvällen och allt gick bra i sin helhet. Lite flumm, men så brukar det bli när man jobbar med så stökiga och underbara människor. I alla fall, i slutet av kvällen sätter min lilla hovis Emil (min hovmästare Emilia alltså) ner ett sällskap på fyra personer på min station. De hade en flaska musserande och hade spenderat en del pengar, så jag fick strikta instruktioner på att behandla dem BRA. Okej, det ska vi fixa tänker jag. Hon ber mig gå ner med påfyll på deras kaffe och gör i ordning en kanna till mig (metall, så man ser inte igenom den).

Jag greppar ett stadigt tag om kannan och beger mig ner mot deras avdelning med bestämda steg, går in i mitt "seriösa, mogna, lugna - proffesionella" mode. Kommer dit, börjar hälla - luuugnt och stilla, alla stirrar mot den rinnande strålen av rykandes hett kaffe och det är ganska tyst runt bordet. Koncentrationen är på max och stämningen stel. Då händer det.

PLOPP. Ut kommer ett fucking hallon utfarandes ur kannan och ploppar rakt ner i kaffekoppen. Kan ni tänka er, ett stort (ja okej, allt är ju relativt) rött HALLON mitt i kaffet? HJÄLP. Vad pinsamt.

Jag skrattade bort hela grejen lite sådär lagom obekvämt, och försökte att inte göra så stor sak av det. "Nämen, ojsan, där kom ett bär, he he. Vi tinade hallon i den där kannan förut, måste stannat kvar ett. Jag ska fixa nytt. Beklagar". Sen rusade jag ut i köket och fullkomligt vek mig av skratt. Jag var tvungen att ta en jävligt behövligt after work på under- under- under baaar sen. Och älta saken om och om igen. Det var bara så jävla kul i efterhand.