Stökigt.
14 Januari 2011, min födelsedag, 23 år. Året då jag och T åt oss överdrivet mätta på tre rätters och kvällen avslutades hemma i soffan, totalt utslagna i mjukis kläder. Men också året då jag tog igen det med massa bubbel och trevligheter på bästa Manolo på söndagen sen.
Har sagt upp mig från Jacob, igen. Nu måste jag göra något annat. Åtminstone en annan restaurang för ett tag. Lite nya rutiner och sluta lyxjobba fyra timmar om dagen. Det funkar inte. I need cash.
Har lite pågång.
Har genomfört mitt första träningspass på det nya året. Fan vad skönt. Fick ett jobbigt sms från gymmet, "Hei, nu är det länge sedan du varit här. Kom hit så hjälper vi dig att komma igång igen. Worlds gym". Boom.
Maria är tillbaka i stan igen. Finally. Min guldklimp. Hade lång lunch igår. Flummade som vanligt, och kom på nya ideér. Har förtillfället omplanerat vår närmsta framtid helt. Eller?
Det är lite stökigt nu.
Och fan vad det är grått och kallt. Jag vill ha värme. Springa barfota i gräset. Sitta i parken och dricka öl i klänning och bara ben. Njuta solens strålar mot mitt ansikte. Äta glass på bryggan i mina tygskor och shorts.
Olaf Ryes, Oslo 2009. Stök som fan.
,Em
"Uuuu uuuu VI KAN DANSA".
Är det illa när natt personalen på "seven eleven" har börjat att känner igen en? "Har du varit på Manolo ikväll?" Ja, för det hade jag allt. Boom. Premiär för detta året, efter en månads paus i Sverige. Vi firade att Daniel hest på major fyllde 25. Det blev en riktigt spårad fest där 20 stökiga personer dansade en korrigerad dans till "Barbra Streisand" 35 gånger - ish. Och sjöng en karaoke mass-duett till "I Don't Want To Miss One Thing - med Aerosmith". Men en fantastisk trevlig kväll hade vi. Fina människor.
Jag vaknade upp i natt (tidig morgon) när T ifrågasätter varför jag ligger och rycker och sparkar med benen i fosterställning och skriker; NEJ NEJ! Jag vaknar halv till liv (fortfarande live mitt inne i min pågående dröm) och svarar "DET ÄR EN HÖNA, TA BORT DEN, EN HÖNA". Jävla fyllo.
Nu ska jag mysa film med mitt hjärta. Han lagade en fantastisk middag förut.
Flink han är.
,Em
Nabo klaging.
Toni har grabb kväll. Jag koste upp lite nachos, guccamucce och salsa - i sann husfru anda. Sen lirade jag och pidde pop playstation. Jag spöade honom gång på gång, blev lite tröttsamt tillslut. Jag fick nämligen fri från jobb ikväll. Rätt skönt med tanke på att jag inte somnade förens fem i morse. Vår döds irriterade granne, som ger sig till känna genom namnet "monkey buisness", spelade skit musik helt för högt. Vilket han gör ganska ofta. Tisdag som lördag. Jag blev sjukt lack och ringde polisen "hei. eg har en nabo klaging på leirfallsgata 7". Boom. Tydligen så är det inte den sortens anmälningar som prioriteras högst. Så T gick tillslut upp och knackade på. Sen blev det tyst. Vaknade klockan 15.00 idag.
Riktigt trött kille det där. Ska upp och prata vett i skallen på honom sen, en annan dag. Jag fixar inte ett "abba" maraton till fem på morgonen en gång till. Speciellt inte när han missbrukar användningen av "repeat" knappen.
Pidde pop & jag, Thai fullmoon party.
, Em
Eg syns det er sånn skikkelig deilig att vare tilbake igen.
Jag börjar få rutin på det här nu. Efter två och ett halv år, levande delvis i två världar. Att ta bussen tillbaka på dagen, när det fortfarande är ljust, gör det lite lättare. Då strålar solen, man är utvilad och pigg och det blir som en mysig liten utflykt hem igen. (Att man fortfarande ska genomlida nästan åtta timmar på drygo bussen går inte att komma undan). Men när man sen glider in mot Oslo på kvällen, ser alla höghusen igen och känner storstads känslan - då känns allt genast bra igen. Man är hemma. Men det är alltid trist att lämna familj och vänner bakom sig. Det uppkommer alltid en tvivel känsla. En seperations ångest. Där man slits åt båda hållen, och kämpar med att hålla tårarna tillbaka och känslorna från att svämma över. Tänk om man kunde packa ner alla nära och kära i väskan med sig hit?
När jag kommer hem till huset på Snövits väg möts jag av en värme. Ett välstädat och organiserat hem, men samtidigt en massiv mys stämning och en härlig ombonad trivsel känsla. Nu på vintern går brasan varm, bokstavligt talat. Det är tända värme ljus överallt. Mamma står i köket och lagar en god oxfile middag, dukar med fin servisen på matrums bordet, medan pappa agerar familjens DJ. En soft playlist med stämningsfull musik, allt ifrån klassiska rocklåtar till Septembers nya "mikrofon kåt", och däremellan ljuva 80 tal. Pappa kan det där med musik. När jag kommer upp på mitt rum ligger det alltid ett "välkommen hem" kort, en ELLE tidning och oftast ett choklad. Det är ny städat och alltid renbäddat. Jag parkerar min överviktiga resväska på golvet. Tar mig en titt, observerar förändringar, tar ett djupt andetag och känner av den sköna, lugnande känslan av att vara hemma igen. Sedan avnjuter vi en god familjemiddag och tar igen förlorad tid. Sann Jonsson anda.
Det har varit fantastisk mysigt att vara hemma. Skåne har aldrig varit vackrare.
Tack för denna gång!
, Em
