Den där om Zorba.
Okej så här var det. Jannie och jag passar en katt. Jag var ensam med den igår innan jag skulle till jobb. Jag flummade runt som vanligt, lyssnade på musik, sminkade mig och gjorde mig klar. När det var dags att gå hittade jag inte katten någonstans. Tittade efter i varje rum, under sängen, i tvättmaskinen, i jannies tvättkorg (och SÅ stor är inte vår lägenhet), men han fanns inte. Helt väck. Jag panikerade då en aning. (Saken hör till att jag hade köksfönstret öppet) - tänk om han hoppat ut ifrån andra våningen? Hur hade det låtit - sorry men jag har slarvat bort din katt. Hemsk ledsen.
Panik.
Men som tur var fick jag ett mess av J senare - katten var funnen. Vi antar att han måste ha gömt sig under soffan. Där jag inte riktig hade tillsyn.
Det kunde blivit misär, som Tilda skulle ha sagt.
Nu myser jag och Zorba runt här hemma. Han ser ut som min gamla katt - La Kisha
Over and Out.
, Em.
