, Em

Jag har återigen blivit besatt av min lilla rosa skokartong. Dvs. "Sex and the city boxen". Eller hela lägenheten rättaresagt, den kvinliga delen av den. Konsekvenserna av detta blir vääääldigt sena nätter och helt för lite sömn. Det är ett onödigt begär att skaffa sig i tillägg till en redan intensiv arbets period. (Nästa helg när jag åker hem, har jag under en 32 dagars period varit ledig 2 dagar och jobbat 6 dubbelpass. Så om jag får göra en personlig reflektion, kan jag lite lagom konstatera att jag känner mig sliten nu. Bra sliten.) När jag serverar mina gäster känner jag ibland att jag när som helst kan ge vika och få ett hysteriskt utbrott av irritation. Jag är som en laddad misil. I'm going loco. Ledighet på hemma-hemma plan kommer bli guld.

För övrigt trivs jag väldigt bra här (fortfarande). Den första april är det exakt ett halvår sedan vi flyttade upp hit. Wiggy (tonis bil) var redan overloaded med packning innan vi ens hämtat upp Dick. Det var den mest packade bilen jag åkt i och sju timmars bilkörning med en madrass i huvudet var en upplevelse i sig. Tiden har gått snabbt, höst och vinter har redan passerat och nu har jag äntligen mina rutiner kring jobb, träning och vardag (någorlunda). Ser fram emot en vår och sommar här. Just nu jobbar jag heltid som servitör på Daqota, sen står jag och leverera "Big Mac meny - spise her eller ta med" på torsdagar, och sitter sen i garderoben på "Johns" på natten. Njuter av musiken, läser min bok och varvar ner. Då jag oftast bara har runt 20 jackor. Inatt hade jag 1 jacka. Lite av en katastrof, blir dyra taxiresor utan dricks bidraget. morr.

Jag trivs i storstads miljön. Man vet aldrig vad som kommer hända när man ger sig ut på gatorna. Eller som igår på trikken. Skruvade ner volymen på min I-pod då ett dominerande gitarr ljud hördes över hela trikken. Vände mig bak, då satt det två äldre damer (runt 65-70 år) och spelade gitarr och sjöng för fulla muggar. Jag kunde inte låta bli att skratta högt. Alla kollade på dem, log och skrattade. Ganska sött. Hela trikken blev som en glad kärleksfull familj. Sådant man bara ser på film.

Annars övar jag och Ruben mer och mer på min spanska. Jag börjar bli ganska duktig. Eller så har jag bara en duktig lärare. Det är ett av mina "innan jag dör" mål här i livet. Att kunna behärska spanska, att kunde prata och göra mig förstådd i en konversation. Nu har jag kommit en liten bit på vägen även om jag i princip bara kan beställa vin, öl och fråga efter saker som gäller jobbet. "Dos copas de vino tinto por favor"




Nej, nu ska jag ge mig ut på stan med jannie, göra Oslo osäkert och fika lite.
Hasta luego.
,E