Rock'n roll.
Rock'n roll. Underhållning i världsklass. Strålande väder. Ett kärt återseende med en barndomsvän och grannar. Öl. En helt för dyr taxi resa. Ett fullsatt Ullevi. Härlig stämmning. Hotellvistelse med många skratt anfall. Jag tackar och bugar!
"You shook me all night long...."
,E
Det är tur jag har lärt mig att dricka öl.
Ja. Nu är jag alltså tillbaka i Oslo igen. I storstan, i mitt kollektiv - med förtillfället sju personer inneboende och fullt med saker överallt. Min hektiskt vardag med jobb, jobb, lite jobb till och lite lediga guld dagar in emellan är tillbaka efter två veckors avkoppling. Jag har haft världens bästa dagar hemma denna gång, så jag måste erkänna att det kändes sådär att komma tillbaka hit. Det kändes tungt helt enkelt, riktigt tungt. Det var många känslosamma ögonblick hemma, och mycket glada återseende med vänner och familj. Men man faller in i rutinerna ganska snabbt, och nu känns det som vanligt igen. Det var ju samtidigt härligt att få träffa gänget här och sova i min egen säng igen.
Tänkte sätta en bomerang på Egypten, det vill säga återkomma till det lite senare, bjuda på lite bilder och sådär. För nu måste jag krypa till kojs, bussen går klockan tio imorgon förmiddag. Då drar jag till sköna göteborg under två dagar. Ska möta upp pappa, brorsan mfl och rocka till det lite på Ullevi söndagkväll. AC/DC spelar och vi kommer vara där. En rockkonsert är något pappa och jag bestämt sedan år tillbaka att vi skulle gå på en dag i framtiden, imorgon är den framtiden här och det ska bli sjukt skoj. Det kommer vara jag och killarna, i en farlig blandning av rockmusik och öl - TNT, oy oy oy.
,E
Lillebrors student.
Min stora lillebror, som är en av de viktigaste personerna i mitt liv. I fredags var det hans stora dag, allt var förberett i minsta detalj (mamma låg steget före och det snålades inte på något - allt skulle vara perfekt). För att citera JP, "här märks det inte av någon finanskris". Mamma och pappa höll ett tal i världsklass och jag försökte mig på ett också, med ett glömt utskrivet A4 fick jag improvicera och ta hjälp av min bärbara. Hade just läst upp den första meningen "vill börja med att säga att jag är väldigt stolt över dig...." sen kom skärmsläckaren igång, och kvar stod jag med en svart skärm i någon minut. Det blev skratt, sen fortsatte jag.
Jag hade redan haft ett antal gråtanfall dagarna innan när jag skjutsade runt min stiliga studenten i stan till diverse förfester, spex och roligheter. Jag är så känslig. För känslig. Men för mig är det en stor sak. Mitt enda syskon blir vuxen, fri att göra vad han vill, fara vart han vill, välja själv. Nu har jag inte han eller någon annan i min vänskapskrets som är fasthållna till grundskolan och i trelleborg längre. Dessutom är både jag och min bror de yngsta på båda släkt halvorna, så nu är det verkligen inte fler studenter på ett bra tag framöver. Och snart heller inga stora, givna släktkalas kvar längre - i mamma och pappas hus, vårt hus, min och brorsans gemensamma grund. Vi kanske aldrig kommer bo under samma tak igen, inte som förr i alla fall. De där självklara sakerna som att han kommer in och väcker mig, vi dunkar olika sorts musik på våra rum så att mamma och pappa blir galna, att vi tetas och bråkar men också hittar på saker tillsammans, äter frukost tillsammans innan skolan, skriker godnatt genom våra sovrum och helt enkelt bara finns och lullar runt hemma i huset - you name it. Det är över. Nu är vi vuxna, och den delen av barndommen är slut. Okej, nu är jag lite överdramatisk kanske, egentligen har ingenting förändrats mer än att han nu istället för att gå till skolan, går till jobb. Men ändå. Sen ska han in i lumpen i ett år, och jag är på mitt håll, vem vet vad som sker sen? Allting blev förändrat över en dag känns det som. Det blev liksom lite uppochned allting, på samma gång, med en stor portion blandade känslor.
Trotts orkanvindar, mörk himmel och tokregn blev denna dag väldigt bra. Och jag önskar min fina bror all lycka till med livets kommande äventyr.
En ny tidsperiod har början och jag får väll vackert acceptera att min lilla lillebror nu han vuxit upp. Men som jag sa i mitt tal till honom "vart vi än befinner oss och hur långt avståndet än är i mellan oss kommer jag alltid finnas här för dig, och i mina ögon kommer du alltid att vara min LILLEBROR"
,E
Dagens uppdatering.
VARNING TILL KÄNSLIGA LÄSARE, BILDER MED RISK FÖR UPPKAST.
Översvämming i heeela badrummet. Vatten överallt. Stopp i avloppet (igen). Jag och jannie fick leka rörmockare, med gummistövlar "we are going in", tång och handskar. Tillslut fick vi upp en hårklump, hårklumparnas hårklump med stort H. My god - äckligaste ever. EVER! (kanske ett resultat av åtta månaders duschandväning av sju pers -dominerande långhåriga tjejer, i kombination med att vi ALDRIG har rensat den, som man tydligen skulle göra en gång i månaden. stod tydligen också i kontraktet. Oj då!)
Nu sitter vi i soffan, nöjda över vår insatts, myser med "Vänner" och äter jordgubbar med vaniljglass som jannie bjuder på. Det närmsta vi kommer ett midsommarfirande i år känner jag.
ps. vi har tvättat dina stövlar marca.ds
,E
Imorgon vankas det student.
Först av allt, KORRIGERING!
I förra inlägget. Jag menade självfallet "hon sätter alltid ALLA ANDRA före sig själv". Ack så fel det kan bli.
Anyway, jag är hemma igen. Efter sju dagar i paradiset kom jag hem till 12 grader och regn. Fint. Men jag återkommer mer om det. För imorgon tar nämligen min lillebror studenten. Och ikväll är förberedelserna i full gång. Allt ska vara perfekt för min underbara bror. Även om det förmodligen blir skit väder, som lovat, så ska allt annat bli guld för det är han värd!
Imorgon är det hans tur, han stora dag. Och jag kommer gråta mig igenom största delen av dagen i en farlig blandning av glädje och feta nostalgikänslor. Det känner jag på mig, ändå ut i fingertopparna. Men det kommer bli fint. Jag älskar studenten.
Ett litet smakprov, så länge.
Over and out - nu ska vi ut i tältet och testa ljudstyrkan och spellistorna, och belysningen som lille T har satt upp.
,E
Mammas dag.
"Jag är så tacksam jag är så glad, för jag har den bästa mamman någon kan ha".
Skulle jag beskriva min mamma med tre ord hade det varit - godhjärtad, underbar och givmild. Jag assosierar henne med frukt, blommor och rappsfält. Skulle jag beskriva min mamma som ett djur skulle det bli ett rådjur - varav hennes bruna stora ögon, stolthet och elegans. Mamma finns alltid där i alla situationer, med hjärtliga råd och infallsvinklar, tips och lösningar. Hon är en av de som orkar lyssna på mig i timvis på alla mina planer, tankar och berättelser. Och hon sätter alltid sig själv före alla andra, speciellt mig och lillebror. Hon är fantastisk! Jag älskar dig Mamma.
Jag tillhör majoriteten som kallar sin mamma för just mamma och inte mor, Men ändå så heter det tvärt morsdag (för det är ju så många som säger mor i dagens samhälle). "Mammasdag" firade jag hur som helst tillsammans med min mamma, familj och släkt i Sofieros slottsträdgård. Strålande sol. Picknick på gräsmattan. Rundtur ibland blommorna. Syskonlek. Kramar. Tupplur på filten. Lilla Gabby som bara är så söt. Mormor som fyllde 76, som vandrade på i backarna som om hon vore 36 - min stålmormor. Avslutade sen dagen med svensk pizza i tjejernas sällskap. På hemmaplan hos frida, som det brukade vara. Mys.
,E
