You rock my world.
T kom hem igår efter tio dagar med hurtigruten (fjord tur med båt). Saknaden var klart kännbar. Han var hemma en kväll hos mig, sen åkte han vidare ner till trelle på morgonen igen. Han kom in och tog mig med storm, fick mig återigen till att bli knäsvagt kär och sen lämnade han mig igen. Tio dagar var i och för sig inte något stress, jag har klarat en månad. Men att jag frivilligt gett mig in på tre månader blir ibland ett litet frågetecken, då kommer vi prata saknad. Av alla gånger saknaden kommer uttalas med stort S. Men tillsammans klarar vi allt. Det handlar nog mest om en mental inställning.
Även om det är trist att man lämnar varandra ibland så tycker jag att det är nyttigt. Ni vet det kända "man vet inte vad man har förens man har förlorat det" - syndromet. Det är faktiskt lite mysigt att gå här hemma utan det där självklara för en stund. Lägga märke till små saker i vardagen, rutiner eller sällskapet i sig, som man då genast saknar. Man lär sig uppskatta det på ett helt annat sätt sen.
Man blir bortskämd av att alltid har det kring sig helt enkelt. Kärleken, upppassningen, närheten, sällskapet, en trygg person som finns där i alla lägen och älskar dig no matter what. Men distans skakar om en lite sådär på ett bra sätt. Det är viktigt att inte ta varandra för givet. Och distans lite då och då gör det lättare att motarbeta det. Det funkar i alla fall på oss. För jag är lika kär nu, om inte mer, som jag var för sex år sedan.
ps. ibland kan choklad vara det bästa som finns till frukost.
,E
Kommentarer
Postat av: numero 2
neej vad liten du såg ut på andra fotot.. tänk att du fortfarande är kär efter sex år, och tänk att JAG forfarande blir tårögd efter sex år!
Postat av: Halvan
U rock my world!!! Oki, ni var dösöta då men ni e döheta nu! Jag kommer ni till dig NU och väcker dig innan avfärd, hoppas att du e kvar! Lovar att jag smsar ikväll och tror även jag kommer va inne på facebook lite då o då! Jag kommer sakna dig! Uppdatera mig om det behövs! SOLEN HÄR KOMMER JAG Puss
Postat av: M
Ni har verkligen växt ihop!! :) Kuuul att få en så läng kommentar från mitt lilla yrväder på bloggen! När du och Maria kommer hem är den vin - och middag här! Saknar dig sugarpie! Det verkar som att ni lever Oslo för oss också! Klem
Trackback
