, Em

Började veckan med att äta en väldigt efterlängtad middag på A9 med lite vänner. Följt av uppesittarkväll - bingolotto med tonis familj. Sen var det ju själva julafton. Den firades i sann julefrid anda med familjen och min älskling. Vi käkade vår traditionella danska, och himelskt goda julmat, gröt, diverse godsaker, hade julklappsutdelning och spelade spel och mös. Dagen efter firade vi julafton med svenskt julbord och tomte hemma hos Tonis familj. Anton blev överlycklig när tomten knackade på dörren "Tomtefaaaar tomtefaaaar :)" världens sötaste. Lite senare på kvällen kilade jag och toni iväg till Joyan och Markus - juldagen, årets festdag. Träffade tjejerna och roade mig på Uppenbar, som avslut på kvällen. 

Fredag var jag bra sliten, tanken var klassfest, men det orkades inte. Omplanerade mig till en chillkväll med tjejerna. Körde på pizza och spel hos frida istället. Lördagen var det återdags för julfirande, denna gång med min släkt - min stora och mångkulturella släkt (jo, en dansk, en muslim, en afrikan och det senaste tillskottet, en asiat). Det var fullt hus och hög ljudvolym, stort julbord, kusiner, flickvänner, pojkvänner, barinvigning av morbrors nya källarbar. Drinkar, musik, julklappsspel och många andra trevligheter.

Jag avslutade min vistelse hemma med film och tacos med familjen. Sen blev klockan 23.00 och det var dags att köra in till svärvarterminalen i malmö, och invänta bussen och den sju timmars dryga bussresan tillbaka till Oslo igen. Klockslaget jag hade fasat inför. Inget kul att åka iväg i det läget. Åka ifrån allt och alla. Sen sitta där helt ensam och försöka sova sina små omgångar i ett litet säte. 

Men jag träffade dansken (i samband med att jag glömt ta med mig min biljett, hade lite panik, men jag kom med ändå). Dansken alltså- en jätte trevlig medelåldersman som tog hand om mig som sin egna dotter. Vi pratade och skrattade. Han väckte mig när det var dags att gå av, såg till så att det inte drog kallt om mig, och hjälpte mig med diverse saker. "Någon må se efter dig", sa han. "Så, nu har du din väska där, och kassen ligger här och glöm nu inte datorn där....." osv. Jag sov därför tryggt hela resan i princip. Alltså, en väldigt bra hemfärd.

När jag satte mina fötter på norsk mark igen, tittade upp mot alla höghus och kände storstadens puls, då kände jag mig glad igen. Då kände jag mig hemma, inte hemma-hemma, men Hemma. Hemma i mitt Oslo. Tillbaka i vår lägenhet på Olaf ryes igen. Och det känns fun-fucking- tastic!